Enligt lag, måste märkningen av livsmedelsprodukter innehålla följande information:
- Företagets namn och adress (producent, förpackare eller återförsäljare av produkten)
- Lista över ingredienser, allergener och mängd av vissa ingredienser inkluderat
- Minsta varaktighet eller utgångsdatum (”Bäst före” -datum indikerar att produkten kan användas efter datumet, men att kvaliteten kanske inte är bra. ”Användning innan” -datum innebär att produkten inte bör användas efter angivet datum.)
- Parti / batchnummer, ursprungsort eller härkomst
- Information om näringsinnehåll
- Innehåll av alkohol (för dryckesvaror med ett alkoholinnehåll på högre än 1,2%)
- Instruktioner för användning, om det behövs, och lagrings- / förvaringssätt
Med förordning nr 1169/2011 införde EU den 13 december 2016 en EU-lag om livsmedelsinformation till konsumenter som förstärkte den befintliga lagen för märkning, presentation och reklam för livsmedelsprodukter med en näringsmärkning. Lagen föreskriver märkning av näringsinformation för de flesta bearbetade livsmedel, med energivärde, fett, mättat fett, kolhydrater, socker, proteiner och salt (per 100 g eller per 100 ml). Till denna information kan producenten frivilligt lägga till information om exempelvis vilken form av fett (flero-, omättat-, eller mättatfett) produkten innehåller. Liksom upplysning om produkten innehåller polyalkohol, stärkelse, kostfiber, vitaminer eller mineraler.
Lagen föreskriver dessutom att
- informationen har en minimum typstorlek för en bättre läsbarhet
- allergener presenteras på ett tydligt sätt i innehållsförteckningen på färdigförpackade livsmedel;
- allergener i icke färdigförpackad mat, även på restauranger, måste anges (i menyn);
- ursprunget till färskt kött måste anges (svin, fjäderfä, getter och får). Fram till detta datum måste ursprungslandet endast anges för nötkött;
- för raffinerade oljor och fetter ska deras vegetabiliska ursprung anges
- imitationer av livsmedel, som Surimi, måste ange ersättningsingrediensen
- kraven för märkning är desamma, vare sig maten säljs i en butik, online eller genom distansförsäljning
- Om en vara har varit fryst måste detta anges tydligt
EU har publicerat en lista över ingredienser och produkter vilka orsakar allergier och som extra tydligt måste anges på etiketten (efter typsnitt, stil eller bakgrundsfärg). Dessa allergener är spannmål som innehåller gluten, kräftdjur, ägg, fisk, jordnötter, sojabönor, mjölk, nötter, selleri, senap, sesam, svaveldioxid och sulfiter, lupin och blötdjur.
I EU-förordning nr 1925/2006 specificeras vilka näringsämnen och vitaminer som kan tillsättas i livsmedel och i vilken utsträckning. Livsmedelsindustrin använder ett brett spektrum av sådana tillsatser, som vitaminer, mineraler (inklusive spårämnen), aminosyror, essentiella fettsyror, fiber och olika växter och örtextrakt för att förbättra eller berika maten i fråga.
Även deklaration om näringsvärden och hälsopåverkan om en produkt är reglerade. Benämningar så som ”sockerfri”, ”light”, ”fiberkälla” eller ”låg fetthalt” ger konsumenterna intrycket att de köper en produkt med ett särskilt näringsvärde och detta kan snabbt leda till orättvis konkurrens. EU-förordning nr 1924/2006 säkerställer att alla hälso- och näringsdeklarationer som anges på livsmedelsetiketter eller i reklam ska vara tydliga och exakta och baserade på vetenskapliga resultat.
Ett EU-register har byggts upp för närings- och hälsokrav för livsmedel. Registret visar alla tillåtna näringskrav och deras användningsvillkor liksom alla icke-godkända och icke-registrerade krav.
Det finns också särskilda bestämmelser för livsmedel för specifika grupper, så som spädbarn och små barn, eller för mat för viktminskning och glutenfri mat. Dessa bestämmelser anger inte bara regler för märkning av dessa produkter, utan också för dess allmänna sammansättning.
För att utvidga lagstiftningen för angivning av ursprungslandet på etiketten har EU godkänt genomförandeförordningen (EU) 2018/775, som kommer att tillämpas från och med den 1 april 2020. Alla livsmedel som produceras måste ange ursprungsland eller -ort. När ett livsmedels ursprungsland eller -ort inte är detsamma som för dess primära ingrediens, anges ursprungslandet eller ursprungsorten för livsmedlets primära ingrediens.
I Spanien är det till exempel obligatoriskt sedan den 22 januari 2019 att vid märkningen av mjölk och mjölkbaserade produkter ange mjölkningslandet och landet för behandling av mjölken som används som ingrediens (kungligt dekret 1181/2018). Denna nya lagstiftning kommer att vara giltig i två år och gälla mjölk och mjölkprodukter från alla typer av mejeridjur.
Recent Comments