Ett av de vanligaste misstagen som utländska fastighetsägare i Spanien gör är att anta att ett testamente undertecknat i hemlandet är tillräckligt för att hantera spanska tillgångar. Även om ett utländskt testamente kan vara juridiskt giltigt leder det ofta till förseningar, extra kostnader och onödiga komplikationer för arvingarna om man enbart förlitar sig på det. Arvsfrågor inom Europeiska unionen regleras till stor del av förordning (EU) nr 650/2012 (den europeiska arvsförordningen). Enligt artikel 21 är huvudregeln att den lag som är tillämplig på arvet är lagen i den stat där den avlidne hade sin hemvist vid dödsfallet. Hemvist avgörs inte enbart av nationalitet, skatterättslig hemvist eller folkbokföring, utan av de samlade omständigheterna i den avlidnes liv, inklusive familjemässiga, sociala och ekonomiska anknytningar samt centrum för levnadsintressen.
Lagvalet (professio iuris)
Artikel 22 i förordningen erbjuder lösningen. En person kan uttryckligen välja att arvet ska regleras av lagen i den stat där han eller hon är medborgare vid tidpunkten för valet eller vid dödsfallet. Detta lagval (professio iuris) måste göras uttryckligen i ett testamente eller annat förordnande om kvarlåtenskap. Betydelsen av detta val bör inte underskattas. Enligt den spanska civillagen reserverar laglottsreglerna betydande delar av kvarlåtenskapen för bröstarvingar och vissa nära släktingar. Andra jurisdiktioner har helt andra synsätt. I England och Wales är testationsfriheten betydligt större, medan de skandinaviska rättssystemen i allmänhet har laglottssystem som är mindre restriktiva än de spanska reglerna.
Utan ett korrekt upprättat testamente med en uttrycklig lagvalsklausul kan arvingarna ställas inför osäkerhet om vilket rättssystem som är tillämpligt, särskilt när den avlidne hade anknytning till mer än ett land. I praktiken är tvister om hemvist inte ovanliga i internationella dödsbon.
Successionens enhet och tillgångar utomlands
Artikel 23 i förordningen fastställer principen om arvets enhet. Den tillämpliga lagen reglerar arvet i dess helhet och omfattar samtliga tillgångar och skulder i dödsboet. Praktiska komplikationer uppstår dock när tillgångar finns utanför förordningens tillämpningsområde, exempelvis i Storbritannien, USA eller andra tredjeländer, vars myndigheter kan tillämpa sina egna internationella privaträttsliga regler, särskilt i fråga om fast egendom belägen inom deras territorium. Artikel 34 tillåter dessutom renvoi i vissa situationer som rör tredjeländer, vilket ytterligare ökar betydelsen av en korrekt utformad professio iuris-klausul. Av denna anledning väljer många internationella familjer att underteckna samordnade testamenten i olika jurisdiktioner. Vanligtvis omfattar ett spanskt testamente enbart spanska tillgångar, medan separata testamenten reglerar tillgångar utomlands. Utformningen måste ske med omsorg för att undvika oavsiktliga återkallelseklausuler, eftersom dåligt samordnade testamenten av misstag kan upphäva varandra.
De praktiska fördelarna med ett spanskt testamente
Ett spanskt testamente erbjuder flera praktiska fördelar. Det undertecknas inför en spansk notarie och registreras i det spanska centrala testamentsregistret. Vid dödsfall kan arvingarna erhålla de relevanta intygen direkt i Spanien och genomföra arvsformaliteterna med dokumentation som redan är anpassad till spanska juridiska och administrativa krav. Detta förenklar avsevärt kontakterna med spanska fastighetsregister, banker och myndigheter. Att enbart förlita sig på ett utländskt testamente kräver däremot ofta bouppteckningshandlingar, apostiller, auktoriserade översättningar och ytterligare formaliteter som avsevärt ökar både tidsåtgång och kostnader.
Arvsrätt och beskattning är inte samma sak
Det är lika viktigt att skilja mellan arvsrätt och beskattning. Förordning (EU) nr 650/2012 reglerar de civilrättsliga aspekterna av arv, men den reglerar inte arvsskatt. Spansk arvs- och gåvoskatt tillämpas enligt spansk skattelagstiftning och, i förekommande fall, regionala bestämmelser. Efter EU-domstolens dom av den 3 september 2014 kan icke-residenter under vissa omständigheter dra nytta av regionala skattelättnader och avdrag på samma villkor som residenter.
Slutsats
De problem som oftast uppstår i praktiken är anmärkningsvärt likartade: avsaknaden av ett spanskt testamente, motstridiga testamenten undertecknade i olika länder, dåligt formulerade lagvalsklausuler, ogifta partner som lämnas utan tillräckligt skydd och arvingar som för sent upptäcker att förvaltningen av det spanska dödsboet kunde ha varit betydligt enklare. För utländska medborgare som äger tillgångar i Spanien, oavsett om de är residenter eller inte, är upprättandet av ett spanskt testamente vanligtvis en av de enklaste och mest effektiva formerna av arvsplanering. Det ger rättssäkerhet, minskar framtida administrativa svårigheter och bidrar till att det spanska dödsboet kan förvaltas så effektivt som möjligt.
Recent Comments